Till idag

Till dagens seminarium skulle jag ha läst två texter: en av Holtug och en av Arrhenius. Men jag har läst ungefär lite grann av dem.

De handlar, tror jag, om ifall det är värdefullt att börja existera. Hade jag, t ex, inte börjat existera så skulle ju det inte ha negativt värde för mig, eftersom jag inte skulle drabbas av det. Den som inte existerar kan det ju varken gå bra eller dålig för.  Eh, typ. Borde ha läst bättre.

Plan: gå på seminariet, vara tyst, anteckna febrilt. Tänker att då kanske det ordnar sig trots allt.

Annonser

Läst sen sist

Har idag läst två uppsatser: Melinda Roberts ”Is the Person-Affecting Intuition Paradoxical?” och Nils Holtugs ”Good for whom?”.

Roberts försöker försvara en form av maximerande konsekventialism som dock varken är aggregerande eller medelmåttig. Haha, min översättning av engelskans ”totalism” och ””averagism”. En variant som går att kombinera med PA-intutionen (person-affecting), dvs idén att en handling för att vara moraliskt dålig måste vara dålig för någon. Jag hakade upp mig på massa saker. Samtliga dessa saker tog hon sen upp, men besvarade inte så särskilt bra. Vi ska läsa två texter till av henne under kursen, så jag hoppas hon skärper sig.

Holtug förespråkar en form av PA-intuitionen, som han kallar ”den reviderade sloganen” (filosofer har inte så mycket annat kul för sig än att hitta på lustiga termer och slagkraftiga exempel). Den är dock så bred att den säger att en handling för att vara moraliskt dålig måste ha att göra med personer. Jag är tveksam till om det alls kan anses ha att göra med PA-intutitionen. Alla vi läst hittills har haft en betydligt striktare syn på vad det innebär. I texten finns också en intressant diskussion om preferenstillfredsställelse.

Dagens två

Också idag har jag läst två uppsatser. Men de var jättekorta och räknas knappt. Den första var ”Broome on Moral Goodness and Population Ethics” av Vallentyne som var lite av ett svar på Broomes uppsats jag läste igår, fast egentligen mer ett svar på Broomes bok Weighing Lives. Den andra var ”Reply to Vallentine” av Broome. Hängde ni med?

Trots Vallentynes mycket fina namn är det snarare Broome som är lite av min idol. Han förespråkar en evaluativ moralfilosofi, dvs en som värderar handlingar som bättre och sämre än andra, snarare än en deontologisk, dvs en som kategoriserar handlingar som rätt eller fel. Och det är ju precis vad jag argumenterar för i min magisteruppsats.

I de aktuella uppsatserna kritiserar Vallentyne Broome genom att föreslå en deontologisk teori. Broome svarar ungefär ”Det här är säkert rätt, men nu höll jag ju inte på med deonotologi då då va” (MYCKET fritt citerat).

Två uppsatser

Idag har jag läst två uppsatser: Broomes ”Should we Value Population?” och Narvesons ”Utilitarianism and New Generations”. De är till en ny kurs jag läser om the person-affecting view. Det är ett synsätt som innebär att när vi säger att en handling är dålig så menar vi vanligen att en handling är dålig för någon. Det är svårt att tänka sig att en handling är dålig om ingen drabbas.

Broomes uppsats är en diskussion kring en neutralitetsprincip som säger att skapandet av nya människor är neutralt. Att helt enkelt lägga till fler människor i en population gör så att säga inte världen bättre (även om vi bortser från intuitioner om överbefolkning). Han drar dock slutsatsen att neutralitetsprincipen är falsk, åtminstone i ett konsekventialistiskt ramverk.

Narvesons uppsats är äldre, men diskuterar också neutralitetsprincipen. Han utgår från kritik mot utilitarismen, såsom att man som god utilitarist ska ägna sig åt att föda så många barn som möjligt, så länge man har förmågan att ta hand om dem, för att maximera lyckan. Han menar att detta är falskt, just pga neutralitetsprincipen. I en annan uppsats (”Moral Problems on Population”) har Narverson sammanfattat: ”We are in favour of making people happy, but neutral about making happy people”.

Nu måste jag läsa om avsnitt av Parfits Reasons and Persons.

Schopenhauer gillar inte heller Hegel

The so-called philosophy of this Hegel is a colossal mystification that will certainly supply posterity with an inexhaustible theme of scorn for our time, a mystification crippling all intellectual powers, strifling all actual thought, and, by means of the most wicked misuse of language, putting in place the most hollow, most senseless, most thoughtless and (as its success confirms) most stupefying verbiage of a pseudo-philosophy which, with an absurd notion as its core, a notion grasped out of thin air, deprived of reasons as well as consequences, i.e., proven through nothing, not even itsell explaining or proving anything, thereby even lacking originality, a mere parody of sholastic realism and at the same time of Spinozism, which monster is also supposed to represent Christianity turned backwards so

The front of a lion, the behind of a serpent, the middle of a she-goat (Homer, Iliad)

[…] Whoever could read his prize work, the so-called Phenomenology of Spirit, without thereby feeling as if he were in a madhouse – he would belong there.

Ur Förordet till Schopenhauers The Two Fundamental Problems of Ethics (1840, 2010:16) i översättning av David E. Cartwright och Edward E. Erdmann.

Säga vad man vill, men kanske är det lite synd att vi inte ägnar oss åt smädande och häcklande på den här nivån inom akademin längre? Nåja, nuförtiden har vi ju internet. Men det är få, mycket få, som kan skriva ner någon på detta superba vis. Med en liten släng av Homeros mitt i, liksom. Briljant.

Skrev på twitter, eller om det var facebook, förra veckan att jag funderar på att byta bana och bli Schopenhauer-expert när jag är stor. Han är roligast av alla och han talar till mitt inre. Intuitivt älskar jag honom.

Schopenhauer om ägodelar och hur vi förvärvat dem

Allt ägande grundat i positiv lag måste ursprungligen vila på den naturliga rätten till ägande som sin första källa. Men i de flesta fall är vår privategendom långt ifrån denna naturliga rätt till ägande. För det mesta är sambandet dem emellan antingen svårt eller omöjligt att påvisa: våra ägodelar är ärvda, tillskansade genom giftermål, vunna på lotteri, och om inte det, så är de säkerligen inte vunna genom vårt eget arbetes svett, utan genom slughet och skarpa idéer: t. ex. i spekulativ handel, där, faktiskt, också idiotiska idéer, genom turen, framgångens gud låtit kröna och upphöja.

Ur Schopenhauer: On the Basis of Moral,  paragraf 13, glatt översatt av mig.

Davidson om beliefs

Jag tycker det är svårt att översätta engelskans belief till svenska. Varken tro eller övertygelse passar riktigt. Därför citerar jag på engelska.

”The question, How do I know my beliefs are generally true? answers itself, simply because beliefs are by nature generally true”.

Ur Donald Davidson ”A Coherence Theory of Truth and Knowledge”.

Det citatet tänkte jag skriva uppsats om. Vad tänker ni spontant? Är våra övertygelser generellt sett sanna?