Min son, komikern

När han bajsat.
– Hur gick det?
– Skitbra.

När han kissat.
– Hur gick det?
– Strålande.

Annonser

Årskrönika del 2 – sommaren 2011

Barnet fyllde fem och hade kalas för dagiskompisarna. Det gick vilt till.

Vi gjorde utflykter i naturen.

På nationaldagen kom Eric Saade och hälsade på.

På vägen hem från förskolan åt vi smultron.

Barnet valde kläder själv.

Vi pratade om tom tits men kom aldrig längre än till centralen.

Midsommar på hembygdsgården i Färentuna.

Barnet fick en elgitarr.

Lillsyrran Anneli fyllde år och vi åt på restaurang.

I Slite där vi tältade och badade.

Till Kneippbyn.

Vi paddlade kajak.

Mitt ansikte var rödare än mitt hår.

Vi lekte med my little ponys hos värdfamiljen i Visby.

Vi åkte Finlandsbåt. Till Tallinn.

Vi provade på det estniska köket.

Och åkte på sightseeing-tur.

Fikade på Söder och blev arg över priset. Kladdkakan var inte ens god!

Var i Norrköping för den årliga sommaträffen med djooren.

Jag löste korsord.

Platon, the Kaspian remix

Ikväll berättade jag Platons grottliknelse som god natt-saga. Okej, det låter fasansfullt pretentiöst, jag vet. Men Kaspian älskar när jag berättar ”fritt”, och det är inte så lätt att komma på egna historier hela tiden. Så jag tar de historier jag kan.

För den illiterata inte så kulturellt välbevandrade läsaren kommer nu grottliknelsen – godnattsagevarianten:

Inne i en grotta sitter flera människor fastbundna. De har suttit där sedan födseln. De är fastbundna på ett sådant sätt att det enda de kan se är väggen framför sig. Bakom den finns en eld och människor går där bakom och håller upp figurer. Det enda de fastbundna människorna i grottan kunnat se är alltså skuggbilder på väggen framför dem.

Men, så en dag, tar sig en av människorna loss. Genast springer han ut ur grottan. Han ser saker han aldrig sett förut. Färger, former, rörelser. Han inser att han måste tillbaka till grottan och berätta och befria sina vänner. Men de vägrar. Väggen framför dem är deras verklighet och de vill inte veta av något annat.

När berättelsen är slut vänder sig Kaspian mot mig:

När jag blir vuxen, då ska jag ta en yxa till den där grottan och befria människorna och tvinga ut dem i verkligheten.

Min son är ett geni.