Sjukan

Ja, nu har vabbruari nått också vår del av världen. Redan igår kände jag mig krasslig så Johan fick ta barnet till jiu jutsun, men när han frågade om jag ville hänga med på bio så sa jag ja. Och det är ju inte särdeles jobbigt att gå på bio (vi såg Röjar-Ralf), men jag var ändå helt utpumpad när vi kom hem och jag sov ett par timmar (förlåt alla er i biosalongen jag eventuellt smittade).

Jag gjorde ändå ett ryck på kvällen och tänkte att jag skulle klara morgondagens (dvs dagens) beting. Men när jag vaknade i morse kände jag bara: pfft. Efter att jag lämnat Kaspian i skolan hade jag så ont i lungorna att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Typ som efter ett cooper-test, men det tar aldrig slut och gör ondare. Så det blev sängen.

Kaspian verkade frisk och kry när han hämtades på fritids. Men efter middagen framåt kvällen började han klaga på ont både här och där och speciellt i huvudet. Så småningom blev det värre. Han grät och grät och klagade över ont i huvudet och sa att han ville dö (han är lite väl dramatisk ibland). Till slut somnade han i min famn och när jag lagt ner honom hade jag ett litet öronmärke på armen. Han har ingen feber dock och känner jag honom rätt kan han mycket väl vara frisk som en nötkärna imorgon.

Själv har jag nu ”äntligen” fått upp febern till över 38 så jag kan klassa mig som sjuk på riktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s