Två uppsatser

Idag har jag läst två uppsatser: Broomes ”Should we Value Population?” och Narvesons ”Utilitarianism and New Generations”. De är till en ny kurs jag läser om the person-affecting view. Det är ett synsätt som innebär att när vi säger att en handling är dålig så menar vi vanligen att en handling är dålig för någon. Det är svårt att tänka sig att en handling är dålig om ingen drabbas.

Broomes uppsats är en diskussion kring en neutralitetsprincip som säger att skapandet av nya människor är neutralt. Att helt enkelt lägga till fler människor i en population gör så att säga inte världen bättre (även om vi bortser från intuitioner om överbefolkning). Han drar dock slutsatsen att neutralitetsprincipen är falsk, åtminstone i ett konsekventialistiskt ramverk.

Narvesons uppsats är äldre, men diskuterar också neutralitetsprincipen. Han utgår från kritik mot utilitarismen, såsom att man som god utilitarist ska ägna sig åt att föda så många barn som möjligt, så länge man har förmågan att ta hand om dem, för att maximera lyckan. Han menar att detta är falskt, just pga neutralitetsprincipen. I en annan uppsats (”Moral Problems on Population”) har Narverson sammanfattat: ”We are in favour of making people happy, but neutral about making happy people”.

Nu måste jag läsa om avsnitt av Parfits Reasons and Persons.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s