What a difference a night makes

Igår vid 19-tiden började Kaspian klaga på öronont. Han har varit hemma sen i tisdags pga förkylning. Och igår nådde denna förkylning vänster öra. Det blev snabbt värre och han bara grät och grät och grät. Vi försökte med alvedon, men han vägrade. INTE ALVEDON skrek han i högan sky. Johan tyckte vi skulle tvinga, men jag tycker Kaspian börjar bli så stor att han faktiskt måste kunna bestämma över såna saker själv. Jag sa att vi hade alvedon (både flytande och stolpiller) och att det bara var att säga till så fick han. Men icke, han fortsatte gråta i ca 1½-2 timmar, sen somnade han av utmattning.

I morse vid halv halv sju ropade Kaspian på mig. Jag gick in till honom. Och han strålade som en sol och nästan kvittrade fram ”Jag vill ha ett glas vatten”. Så fick han det. Sen dess har han varit glad som en lärka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s