Platon, the Kaspian remix

Ikväll berättade jag Platons grottliknelse som god natt-saga. Okej, det låter fasansfullt pretentiöst, jag vet. Men Kaspian älskar när jag berättar ”fritt”, och det är inte så lätt att komma på egna historier hela tiden. Så jag tar de historier jag kan.

För den illiterata inte så kulturellt välbevandrade läsaren kommer nu grottliknelsen – godnattsagevarianten:

Inne i en grotta sitter flera människor fastbundna. De har suttit där sedan födseln. De är fastbundna på ett sådant sätt att det enda de kan se är väggen framför sig. Bakom den finns en eld och människor går där bakom och håller upp figurer. Det enda de fastbundna människorna i grottan kunnat se är alltså skuggbilder på väggen framför dem.

Men, så en dag, tar sig en av människorna loss. Genast springer han ut ur grottan. Han ser saker han aldrig sett förut. Färger, former, rörelser. Han inser att han måste tillbaka till grottan och berätta och befria sina vänner. Men de vägrar. Väggen framför dem är deras verklighet och de vill inte veta av något annat.

När berättelsen är slut vänder sig Kaspian mot mig:

När jag blir vuxen, då ska jag ta en yxa till den där grottan och befria människorna och tvinga ut dem i verkligheten.

Min son är ett geni.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s