Slapp skämmas

Idag hade vi hur går det med uppsatsen-seminarium. Det är en ny person som håller i seminarierna och han har tänkt ha några stycken sådana seminarier. Jag förstår det psykologiska värdet i att någon gång i månaden få sitta och skämmas över att man inte fått mer gjort, men jag kommer ändå tycka att det är ett rent slöseri med tid.

Första personen bad om ursäkt och hade sig för att han inte var klar, men han skulle bli klar om tre veckor, trodde han. Jag himlade med ögonen. Att vara en månad sen med en uppsats är ingenting. (Jag känner återigen ett behov av att skryta om mitt rekord: 3,5 år. Det är sent det.) Men jag insåg ju också att det var där ribban låg. Jag skulle få skämmas. Men så, personen innan mig skrattade glatt när han började och sa till dem som hunnit berätta att de inte visste vad släpa efter var (my point exactly!) för han hade börjat med sin c-uppsats 2004. Så när det väl var min tur fanns det ju inget att skämmas för.

Vi kom tydligen överens om att min uppsats ska vara klar till sommaren. Det låter väl … bra?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s