Infinitiv-märke

Det finns ett ord jag är väldigt dålig på att använda: ‘att’. Första gången jag uppmärksammades på det var när jag läste att skriva historiska romaner-kursen (minns ni den?). Det var väl i princip det språkliga fel som uppmärksammades. Massa rött. Ändra ändra. Det saknas ‘att’ här och här och här.

Jag har blivit betydligt mer uppmärksam på när jag borde ha ‘att’. Jag skrev nyss meningen ”Jag ska snart gå vidare till hur Annas ser på lycka, som blir det ord jag kommer använda”. Och det är så det känns bekvämast. Jag tycker det känns rätt. Men jag vet att många många vill ha ett ‘att’ mellan kommer och använda.

Sara kommenterade på mitt exjobb att det saknades en hel del ‘att’ (enligt hennes ordbehandlare som tydligen har en inbyggd grammatik-kontroll – coolt!), men att hon inte tyckte att jag skulle bry mig om det. Att det var så mitt språk är (hon uttryckte sig bättre, så det kändes som att min brist på ‘att’ gav mitt språk en egen prägel, ett karaktärsdrag nästan).

Att. Jävla skitord. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det.

Annonser

2 thoughts on “Infinitiv-märke

  1. Jenny skriver:

    jag dumpar alltid ”att” i meningar som ”kommer använda”, har för mig att det kallas ellips, där utelämnande av ord förkortar meningen men utan att förringa betydelsen av meningen. Något sådant. Typ av satsförkortning. Min pappa är en baddare på sådant. 🙂

  2. Pernilla skriver:

    På dn.se står det just nu ”De är naturligtvis glada de överlevde” i en rubrik..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s