En dag i Gävle

Det mesta gick bra, åtminstone för mig. Träffade handledare och det visade sig att han missat att uppsatsen var 30 hp och inte 15 hp. Vilket jag vet att jag nämnt tidigare, men orka påminna varje gång han säger att det är långt.  Så det var inte för långt.

Doh.

Utöver det höll jag med om den kritik han hade. Det var mest saker jag själv velat om, men bestämt mig för att jag inte orkar fixa. Huruvida jag nu orkar fixa eller inte är oklart. Fast jag tror att jag orkar. Och vill. För när handledaren inte längre såg omfånget som ett problem blev han nästan glad. För då var ju uppsatsen helt plötsligt bra. Och vi behövde inte försöka komma på vad vi skulle stryka. Utan kunde koncentrera oss på förbättringar.

Att jag, om jag haft en annan handledare, aldrig hade fått backning på någon av de grejerna är ju som det är. Men fattar ni vad bra den här uppsatsen kommer bli?

Annars måste jag bara säga att det är väldigt trevligt att åka bil med Sara. Det skulle jag gärna göra oftare. Man hinner prata så mycket. Och behöver inte oroa sig för tjuvlyssnare. Inte för att vi pratade hemlisar, men ändå.

Och så tycker jag institutionen – vet inte vad den heter – i Gävle är så konstig. Det är låst så man kommer inte in utan att ringa någon som öppnar dörren. Ibland finns någon kanslist som kan öppna. Och det är så tyst så tyst. Men sköna soffor att sitta i.

Annonser

One thought on “En dag i Gävle

  1. Jenny skriver:

    Meeh, nästan skrattretande att han inte förstått att det var 30hp! Men vilken tur att du åkte dit och träffade honom, och gott att din uppsats kommer att bli fantastiskt bra. 😀 Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s