Oh gosh

Jag tog fram min Den svenska litteraturen – Genombrottstiden för att kolla upp en grej. Fastnade för det här stycket:

Selma Lagerlöf är ett unikum i vår litteratur. Hon har inte förnyat vårt språk, ej vår människokunskap, ej heller har hon lyckats använda dikten som instrument för idédebatt. Hon är en avatism, en lysande relikt från berättarkonstens äldre tider. Att göra henne medveten och modern är att förneka hennes unika originalitet. I sina bästa verk utvecklar hon en episk urkraft, som borde garantera deras liv så länge svenska språket består.(s. 395)

Bwahahahaha.

Ja, nej. Jag säger inte att jag är expert efter att ha skrivit en 30 hp-uppsats om hur bilden av Lagerlöf växt fram under 1900-talet. Men Lönnroth-Delblancs läsning känns väl inte helt modern själv?

(Jag skriver för övrigt om reaktionerna när Lönnroth-Delblancs litteraturhistoria kom ut i uppsatsen. Så det var inget nytt. Jag hade bara glömt exakt hur de uttryckte sig.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s