Nej, nej, nej

Föräldramöte igår som sagt. Jag kände mest bara nej nej nej och jag mindes varför Johan oftast får gå. Det är intressant med bildspelet och när fröknarna pratar om verksamheten. Men allt annat? Nej, jag orkar inte.

Förslag från förälder, 1

Kan vi inte samla in pengar så personalen kan göra nåt kul med barnen?

I say WHAT? Mycket har jag att säga om mycket, men en sak kan jag säga: mitt barn har iaf kul på förskolan. Och istället för att lägga 100 kr på att min son, som redan har kul 40 timmar i veckan med fröknarna medan jag inte kan vara med, ska få göra något kul med dagis-personalen lägger jag hellre 100 kr på att göra något kul med honom alldeles själv (eller ihop med  Johan – han kan få vara med på ett hörn också). Förslaget avfärdades pga olagligheten i det hela (heja! bra lag!), men jag anser att förslaget hade kunnat avfärdas ändå.

Jag hade fortfarande ogillat förslaget, men ändå förstått det, om förslaget varit att jag har sett den här eller den här utställningen, utflyktsmålet, uppträdandet, och kanske kunde vi samla ihop pengar så barnen får se det. Men att börja i änden let’s samla in lite pengar, de ligger ju ändå bara på hög. Nej.

Förslag från förälder, 2

Kan vi inte ha en föräldra-fest?

I say WHAT? Nu låter jag kanske eftertraktad, men jag säger troligen nej till 1 eller 2 fester (eller snarlika tillställningar) jag gärna skulle gå på i veckan. Jag har inte kunnat träffa min bästa kompis sen innan sommaren eftersom hon har den fula ovanan att vara bosatt i Stockholm (jättelångt bort, va? *gasp*). Att kunna få ihop en helt casual dricka vin med tjejgänget-kväll är ett under av logistik och planering. Att då prioritera en fest med de andra föräldrarna på förskolan? Ordnar Johan och jag barnvakt för att gå på fest ihop så ska det vara bäddat för en episk kväll. Och allvarligt? De andra föräldrarna är säkert supertrevliga, men näej. Är folks liv helt festtomma? Är deras kalender tomma? Har de massa tid över?

Omröstning visade att typ 3-4 familjer tyckte det var en bra idé. Men ändå ska de försöka ordna, eftersom någon trodde att det är en sån där sak som ingen hoppar på i början med risk för att behöva ta ansvar och ordna, men sen när det närmar sig vill alla vara med ändå. I tell you this: Nope.

Jag kände mig som dissiga morsan hela mötet. Fast jag sa inte ett ord, så kanske märkte ingen hur dissig jag var. Jag bara himlade med ögonen och gjorde miner bakom ryggen på dem som pratade. För ibland orkar jag inte vara vuxen.

Annonser

One thought on “Nej, nej, nej

  1. Jenny skriver:

    Du… jag skulle varit lika barnslig som du. Folk har ett liv bortanför förskola, arbete etc och det finns en bra logik i tesen att inte blanda affärer och nöje. 😉 (eller jobb och fritid)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s