Förmågan att oroa sig i onödan

I haz it. In överflöd.

Mötet gick bra. Han hade läst artiklarna när de publicerades (typ 97) så jag fick prata mest. Han tipsade om en avhandling (blargh, de är så långa) och en artikel.

Och så pratade vi om konsekventialismen och skrattade massor (för att vara ett handledningsmöte åtminstone). Vad är värst: att en moralteori är alltför krävande så att nästan inga handlingar kan räknas som moraliskt rätt, eller att den inte är krävande nog och tillåter nästan vad som helst. Det pratade vi mest om. Det får kanske bli en huvudfråga i uppsatsen.

Vi ska ses igen om en månad. Då ska jag ha disposition och synopsis. Eller nåt. Han tyckte inte det var så noga, bara jag kunde presentera något.

Slutprodukten ska bli ”50 sidor kanske” och den behöver inte vara dubbelt så lång som en c-uppsats ”bara dubbelt så bra”.

Nu hade jag tänkt sitta på Engelska parken och läsa artiklar, men pucko-jag lämnade alla artiklar hemma. Ska kolla om avhandlingen finns inne. Och artikeln var publicerad i Filosofisk tidskrift, så den kan vara klurig att hitta. Fast först: minnesanteckningar från mötet så jag minns vad vi sagt (bloggposten ovan gills inte).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s