Jag följer Malin Wollins blogg Fotbollsfrun och hon har läst Ann Haberleins bok Jag vill inte dö jag vill bara inte leva. Den har jag också läst nyligen. När hon skriver om boken (direktlänkt) skriver hon bland annat att hon inte kan ”se förbi det faktum att jag hela tiden tänker; Skärp till dig”. Wollin fortsätter sen med att fråga sig:
Psykisk ohälsa bryr sig inte om status, jobb och patriciervillor. Eller gör den det?
Om man lämnade Ann i en skog med bara kläder, vattenflaska och tändstickor, skulle hon må dåligt då?
Frågan jag ställer är denna; Har vi det så bra att vi blir sjuka?
Människor som inte har tak över huvudet och inte kan ge sina barn mat, funderar de över meningen med livet?
Ann Haberlein, eller någon som skriver i hennes namn, har lämnat en helt fantastisk kommentar på detta (här): ”Jag vill tacka för ditt rara råd och vidarebefordrar det gärna till alla bipolära, deprimerade, ångestfyllda och suicidala människor där ute: sätt er i skogen och sluta gnälla!”
På detta svarar Wollin att hon recenserade boken, inte sjukdomen. Jag vet inte. Hade hon skrivit att hon inte recenserade sjukdomen utan skrev om vilka tankar hon fick hade jag köpt det. Det första inlägget är i mina ögon knappast någon recension av boken, utan just funderingar hon fick kring psykisk ohälsa och om fattiga människor kan få psykiska sjukdomar, eller om det är en lyx vi västvärldsmänniskor lagt oss till med.
Jag är, till skillnad från Wollin, ingen journalist, men det krävdes inte mycket research för att få svar på frågan hon ställer sig: Har vi det så bra att vi blir sjuka?”
WHO skriver om the bare facts:
Mental, neurological and behavioural disorders are common to all countries and cause immense suffering. People with these disorders are often subjected to social isolation, poor quality of life and increased mortality. These disorders are the cause of staggering economic and social costs. (min emfas)
I faktafilen om mental ohälsa skriver man bl a om självmord: ”On average about 800 000 people commit suicide every year, 86% of them in low- and middle-income countries. /…/ Mental disorders are one of the most prominent and treatable causes of suicide.”
Man skriver också om katastrofer: ”War and other major disaster have a large impact on the mental health and psychosocial well-being. Rates of mental disorder tend to double after emergencies.”
Så nej, det verkar inte vara något som bara händer här i västvärlden när människor får det ”för bra”.
