Idioti

Förlåt, mig, men den kompletta dumheten i detta? Detta är alltså från Aftonbladets förstasida och eftersom vi hängt med i nyhetsflödet vet vi att det är den pixlade personen som står anklagad för brott. Men det är inte direkt så det ser ut! Det normala vore ju att pixla bort den oskyldige som råkar befinna sig på samma bild som en misstänkt brottsling.

Allmänhetens pressombudsman, Ola Sigvardsson, har på Medievärlden tidigare skrivit om den totala dumheten i att använda ”Doktor Åsas sambo” som begrepp på en misstänkt person. Och jag håller till fullo med. Men dessa helt omotiverade bilder av Åsa Wihlbeck är fan inte bara dumt, det är sinnessjukt.

För också till protokollet att Aftonbladet knappast är ensam om att rapportera kring den här nyheten på det här viset.

Saker som gör mig trött

Björn Ranelid hotar att hoppa av Melodifestivalen. Detta beroende på den kritik som riktats mot hans låt, antar jag. Hur som: själv säger han att ”Jag är Sveriges mest mobbade människa”. Och det gör mig så jävla förbannad. Denna totala överdrift; detta totala fokus på hans egen person. Ja, det är mycket möjligt att du är mobbad, Ranelid. Det är möjligt att du får stå ut med mer häckel än som kan anses rimligt. Kanske borde folk tagga ner, sluta säga så elaka saker. Men en sak ska du ha jävligt klart för dig: du är inte Sveriges mest mobbade människa. Däremot tyder uttalandet på att du är otroligt egocentrisk.

Huvudnyhet just nu

Faksimil (aka print screen) från aftonbladet.se.

Detta möter en när man besöker Aftonbladets hemsida. Detta är första nyheten.

Man baxnar:

SOVER POLITIKER?

ÄR POLITIKER OCKSÅ MÄNNISKOR?

Allvarligt. Hur kan detta vara en nyhet?

Poängen

Alltså, förra inlägget. Poängen är att retoriskt tycker jag det låtit som att Juholt lustmördat småbarn och sen kissat på nyfödda killingar. Och jag kom liksom inte på något så där jättehemskt han gjort. Att de saker han har gjort (speciellt ihop med att socialdemokratin själv är lite vilsen just nu) har gjort att hans förtroende sjunkit ifrågasätter jag inte. Men det sätt på vilket detta rapporterats i media kan ifrågasättas.

Speciellt med tanke på att knappt något diskuterats om FRA-fadäsen, för att bara ta ett aktuellt exempel.

För att inte nämna en viss minister, vars eventuellt smutsiga påsmjöl inte ens granskas. Kanske är mjölet vitt, men hur ska vi veta när frågan inte ens ställs?

Så dålig på biologi är inte ens jag

Såg den här på DN. Unika bilder på att hajar och delfiner gillar att umgås. Alltså. Det ser ut som någon form av val det där stora, inte en haj.

(Om man klickar på länken och läser vad det står, så står det mycket riktigt att det handlar om en knölval och en flasknosdelfin. Ingen haj alltså.)

Nu blev humanisten i mig arg

Svenskt näringsliv anser att studenter som läser humanistiska ämnen bör få lägre studiemedel (eller, snarare lika stort, men en högre lånedel och lägre bidragsdel). Detta eftersom det är svårare för exempelvis filosofer än ingenjörer att få ett arbeta. Själva rapporten, som lite lagom paternalistiskt heter ”Konsten att strula till ett liv” (lånat retoriken från flum-pedagogiken, va?), har jag bara översiktsläst (den blir inte officiell förrän på måndag, men – ni vet – den finns på internet). Jag tänker istället kommentera den betydligt kortare texten från Sveriges radio.

Anställningsbarhet

I texten börjar man med att konstatera att ”[e]n tredjedel har inte ett för utbildningen relevant arbete fem år efter examen”. En tredjedel av vilka? I stycket innan talas om filosofer, men jag antar att siffran syftar på humanister överlag. Det låter på ett sätt illa. En tredjedel får inte ett arbete de utbildat sig för. Om det dock är så att två tredjedelar som faktiskt har ett relevant arbete efter fem år är det bättre odds än jag räknat med. Själv har jag nästan räknat med att jag kommer få arbeta på McDonalds efter examen.

Samtidigt visar rapporten ”Humaniora i yrkeslivet” från 2008 att 80 % av alla med humanistisk examen har kvalificerat arbete efter ett år. Vad är då skillnaden mellan relevant och kvalificerat arbete? Jag har som sagt bara översiktsläst rapporterna, men så här skriver Christoffer Ivarsson:

[N]är svenskt näringsliv årligen tittar på anställningsbarheten för olika utbildningar så gör man det väldig enkelt för sig. Hur många civilingenjörer blir anställda i egenskap av att vara civilingenjörer och hur många filosofer blir anställda i egenskap av att vara filosofer. Resultatet blir att humanistiska utbildningar alltid har oerhört låg anställningsbarhet enligt svenskt näringsliv.

Här inser vi att Svenskt näringsliv dels pekar på att arbetschanserna inte är så hopplöst för oss humanister som vi ändå räknar med (faktiskt, vi vet en del om hur arbetsmarknaden ser ut, jag återkommer till det snart), dels är bilden på anställningen fruktansvärt trångsynt (vilket är Christoffer Ivarssons huvudpoäng). Arbetslivet är inte en rak linje från studier, via en bestämd examen som leder till ett bestämt slags yrke, till pensionen.

Studiemedlen

Varför ska då studenter i humanistiska ämnen få lägre studiemedel/högre lånedel? ”Då får man signaler om att utbildningen inte kommer att ge så stora chanser i framtiden, säger Malin Sahlén. [...] Det handlar inte om att styra bort folk utan att ge signaler så att de kan göra ett medvetet val; så att de tänker på sin egen framtid.” Återigen: VI VET! Det är inte som att denna nyhet kommer som en blixt från klar himmel för humaniorastudenter.

Vet ni en annan sak vi som läser humaniora vet? Att vi med stor sannolikhet i framtiden kommer inte bara ha svårare att få jobb, utan att vi också kommer få lägre lön än våra mer ingenjörsinriktade studentvänner. Lägre lön, men lika höga studielån. Ja, faktiskt – om Svenskt näringsliv får sin vilja igenom – lägre lön, högre studielån.

Harry Potter

I rapporten ges ett konkret exempel på en kurs som ”är en sådan utbildning som är roligare än vad den är en investering”, nämligen kursen ”Harry Potter och hans världar” vid Linnéuniversitetet. Det rör sig alltså om en 7,5 hp kurs och hur man kan kalla det för ”en utbildning” förstår jag bara inte. För de flesta skulle den kursen röra sig om en mycket liten del i en hel utbildning.

Vilka läser en sådan kurs (jag har inte läst den kursen, men läst andra ”flum-kurser” om dataspel och om vampyrer)? Jag tror det finns tre grupper. Först har vi personer som verkligen är intresserade av Harry Potter. De behöver inte ha någon akademisk, åtminstone inte litteraturvetenskaplig, bakgrund. För dem blir det en grundkurs i litteraturvetenskaplig metod och kanske en språngbräda till den högre utbildningen. Det behöver inte vara så högtravande och akademiskt. Sen har vi en grupp personer som är litteraturvetare. De använder kursen för att krydda examen, för att profilera sig och fördjupa sig. Den tredje gruppen för litteraturkurser av Harry Potter-typ är lärare. Det är många svensklärare som väljer den här typen av kurser som fortbildning under sommarmånaderna.

Sommarmånaderna ja. Det här rör sig om en sommarkurs. Studenter kan – om de inte ägnat hela vårterminen, och kan bevisa det, åt att söka sommarjobb – inte få socialbidrag under sommaren om de inte får jobb. Lösningen för många blir att läsa en sommarkurs. Problemet rör sig dock inte om att det ges sådana här flummiga kurser under sommaren, utan att det inte finns så många alternativ. Det är helt enkelt få lärosäten (även om de finns) som ger mer ”reguljära” kurser under sommaren.

Mycket kan man säga om sommarkurser – ja, om indelningen i en höst- och en vintertermin och det 10 veckor långa sommarlovet också. Men lösningen på det problemet heter knappast sämre förutsättningar för humaniorastudenter.

Ja, faktiskt. Även om Svenskt näringsliv pekat på reella problem måste jag säga att de inte presenterar några vettiga lösningar.

Två exempel på samma sak

Jag förstår att det blir fel ibland. Jag förstår att det till och med kan bli så fel att folk eller djur dör. Jag fattar det. Men här kommer två saker jag inte förstår.

1. Minns ni grisarna som åt på varann? Jag tror det chockerade många. Men sånt kan hända. Det kan bli fel. MEN VET NI VAD? Det var inget fel! Inga fel kunde bevisas. Det är alltså helt i sin ordning att grisar ligger döda och med fruktansvärda bråck och jag vet inte allt. (Däremot kommer hjältarna (ja, jag tänker f-n kalla dem det) som tog sig in på stallarna och filmade troligen att ställas inför rätta för intrång. Bra där!)

2. Minns ni SOS alarm och att de vägrade skicka ut ambulans till en ung kille i vintras? Killen dog. Det framkom samtidigt att det fanns flera liknande fall. Jag tror det chockerade många. Men sånt kan hända. Det kan bli fel. MEN VET NI VAD? Det var inget fel! Åtminstone enligt SOS alarm. Med tanke på den mängd telefonsamtal de tar emot är det något man får räkna med.

Och det är där jag tappar det. Jo, vill jag skrika, det är så inni helvete fel! Så där kan man bara inte behandla grisar! Så där kan man bara inte bemöta människor! Jag pekar förtvivlat. Titta, det är fel, så där ska det inte gå till. Men de med ansvar har inte gjort fel. Lagen är på deras sida. Och vi tittar bort och tänker att allt är nog ändå i sin ordning. Det var nog bara ett missförstånd.

Mer om kläder

Tills jag orkar svänga ihop ett eget blogginlägg om Lucy Siegles To Die for kan ni ju läsa att DN.se skriver om att kläder är en stor miljöbov. Ja, kläder är en stor miljöbov, men betänk också djurmisshandeln och att många – både barn och vuxna – arbetar under närmast slavlika förhållanden i textilindustrin så ser man att problemet är större än så.

Att må dåligt

Sjuksköterskan som inte skickade en ambulans advokat säger om hur sjuksköterskan mår, enligt DN.se:

”Han mår förstås som det kan förväntas efter det att man hängts ut i medierna efter sådan här händelse. Kort sagt, han mår inte bra.”

Nu ska vi se. Han mår dåligt för att

a) han hängts ut i medier (fast inte med namn eller så), inte för att

b) han starkt bidragit till att en person i behov av vård inte fick det och därför dog.

Jag kan visserligen förstå att man mår dåligt av att få skit i media. Men jag gissar att man om man bidragit till en persons död skulle det få en att må betydligt jävla sämre.

Med det sagt är det säkert sant att det inte är bara sjuksköterskan som brustit i rutinerna. Men att denne inte verkar anse sig ha gjort något fel (åtminstone inte utifrån advokatens uttalande). Nä, fy.

En jävligt tragisk historia hur som helst.

Bra om marxism

Ibland när man nämner nåt om marxism så blir folk liksom … rädda. De ser bara framför sig Stalin och folkmord och elände. Jag gissar att ingen av dem skulle följa det här rådet, men jag ger ändå alla ett råd nu. Läs den här artikeln i The Chronicle: ”In Praise of Marx” av Terry Eagleton.

Redan precis i början får ni ”svaret” på den invändning jag först hade, om allt hemskt som skett i kommunismens namn. Inget nytt för den med den minsta insikt i marxistisk tanketradition. Men i sanning. Läs åtminstone de första två styckena i artikeln. Resten är överkurs.

Ett utdrag:

Socialism would not banish rivalry, envy, aggression, possessiveness, domination, and competition. The world would still have its share of bullies, cheats, freeloaders, free riders, and occasional psychopaths. It is just that rivalry, aggression, and competition would no longer take the form of some bankers complaining that their bonuses had been reduced to a miserly $5-million, while millions of others in the world struggled to survive on less than $2 a day.

Och ett till, lite mer poetiskt:

The other must become the ground of one’s own self-realization, at the same time as he or she provides the condition for one’s own. At the interpersonal level, this is known as love. At the political level, it is known as socialism.

Alltså. Jag vet inte om jag gjort ett bra urval av citat. Men artikeln är läsvärd! Speciellt om man tror att alla som talar om marxism eller socialism är dumma i huvudet per definition (det finns såna människor).