Årskrönika del 2 – sommaren 2011

Barnet fyllde fem och hade kalas för dagiskompisarna. Det gick vilt till.

Vi gjorde utflykter i naturen.

På nationaldagen kom Eric Saade och hälsade på.

På vägen hem från förskolan åt vi smultron.

Barnet valde kläder själv.

Vi pratade om tom tits men kom aldrig längre än till centralen.

Midsommar på hembygdsgården i Färentuna.

Barnet fick en elgitarr.

Lillsyrran Anneli fyllde år och vi åt på restaurang.

I Slite där vi tältade och badade.

Till Kneippbyn.

Vi paddlade kajak.

Mitt ansikte var rödare än mitt hår.

Vi lekte med my little ponys hos värdfamiljen i Visby.

Vi åkte Finlandsbåt. Till Tallinn.

Vi provade på det estniska köket.

Och åkte på sightseeing-tur.

Fikade på Söder och blev arg över priset. Kladdkakan var inte ens god!

Var i Norrköping för den årliga sommaträffen med djooren.

Jag löste korsord.

Platon, the Kaspian remix

Ikväll berättade jag Platons grottliknelse som god natt-saga. Okej, det låter fasansfullt pretentiöst, jag vet. Men Kaspian älskar när jag berättar ”fritt”, och det är inte så lätt att komma på egna historier hela tiden. Så jag tar de historier jag kan.

För den illiterata inte så kulturellt välbevandrade läsaren kommer nu grottliknelsen – godnattsagevarianten:

Inne i en grotta sitter flera människor fastbundna. De har suttit där sedan födseln. De är fastbundna på ett sådant sätt att det enda de kan se är väggen framför sig. Bakom den finns en eld och människor går där bakom och håller upp figurer. Det enda de fastbundna människorna i grottan kunnat se är alltså skuggbilder på väggen framför dem.

Men, så en dag, tar sig en av människorna loss. Genast springer han ut ur grottan. Han ser saker han aldrig sett förut. Färger, former, rörelser. Han inser att han måste tillbaka till grottan och berätta och befria sina vänner. Men de vägrar. Väggen framför dem är deras verklighet och de vill inte veta av något annat.

När berättelsen är slut vänder sig Kaspian mot mig:

När jag blir vuxen, då ska jag ta en yxa till den där grottan och befria människorna och tvinga ut dem i verkligheten.

Min son är ett geni.

Ond eller god … eller god

Kaspian håller på och bråkar.

Jag: Du får vara försiktig så du inte blir en Darth Kaspian.
Kaspian: Näe.
Jag: För du vill väl hellre bli en Jedi Kaspian?
Kaspian: Ja. Fast helst vill jag bli en pepparkaka.

Johan fortsätter vara förvirrad

Jag: Vi måste köpa nya regnstövlar till Kaspian.
Johan: Va? Varför?
Jag: Stövlarna han har är fodrade …

Mitt hår

Kaspian kommer och kramar mig. Han sniffar mig i håret.

Kaspian: Har du tvättat håret?
Jag: Ja. Eller, jag gjorde det i morse.
Kaspian: Det luktar ljuuuvligt.

Dålig hemmafru

När jag hämtat sonen på förskolan åt vi sissådär tre rost-mackor var. Efter en stund ber Kaspian:

- Kan jag inte få en macka till?

- Äsch, pappa kommer ju snart hem och lagar mat åt oss.

Superskurken

Vi vabbar och bakar kakor här hemma. Dumlekakor. Vi hade exakt 12 dumlekolor hemma och det är så många det går åt i receptet. När vi satt dumlekolor i alla kakor och skjutsat in i ugnen vill Kaspian äta dumlekolor, men det finns ju inga kvar.

Kaspian: Du är superdum.
Jag: Är jag verkligen superdum? Du ska ju få dumlekakor.
Kaspian: Okej då. Du är bara dum.

Lika som bär

Jag: Nu har de skjutit ner ett flygplan i Libyen.

Kaspian: Libyen?

Jag: Kommer du ihåg Kadaffi som bestämmer fast människorna inte vill att han ska bestämma?

Kaspian: Ja, han som ser så knäpp ut. Som radioapan.

Råttorna dansar

Kaspian lyssnade på Eric Saade på morgonkvisten. Medan han började klä på sig ytterkläderna stoppade jag musiken och sa ”Det är ingen idé att spela musik för råttorna medan vi är borta”. Då sa han ”De flesta av mina hemliga kompisar följer med till förskolan, men några stannar kvar hemma och de vill lyssna på Eric Saade” och så satte han på musiken igen.

Värt att fira

Varje dag kl 7.15 är det dagens grattis på bolibompa-morgon. Då dras det ur hattar och programledarna firar 3-4 kids (oftast för att de fyller år, men ibland för att de lärt sig simma eller cykla eller fått ett syskon eller nåt). De avslutar med att säga, ungefär, grattis till x,y,z och alla andra som har något att fira.

Kaspian säger: Jag har något att fira varje dag, för jag får gå på förskolan.