Veronikas anteckningar

Jag har flera gånger konstaterat att jag inte kan skriva dagtid. Det jag får gjort blir oftast kvälls- och nattetid. Det är inte bra på något sätt. Jag måste verkligen vänja mig vid att skriva dagtid. Läsa och göra mindre uppgifter går bra dagtid, men skriva längre saker är stört omöjligt.

För att få klart uppsatsen satt jag därför och skrev i natt. När Johan gick till jobbet vid femtiden tänkte jag att jag förhoppningsvis hade två timmar kvar innan Kaspian vaknade och på den tiden borde uppsatsen hinna bli klar.

Redan en timme senare kom Kaspian hostande och ynklig och smågråtande och sa att han var sjuk. Febertermometern visade 37,2 men han var en stor stor ynk. Hostan gick inte av för hackor den heller.

Insikten att jag inte skulle kunna lämna honom på dagis och sen sova till Johan kom hem med honom därifrån var chockartad. Skulle jag inte få lägga mig två timmar senare? Klockan 8 på morgonen är det ju minst sagt sovdags. Men den planen gick i stöpet. Jag har sovit i 10 minuters pass medan Kaspian sett något han gillar på teve eller spelat lite radioapan.

Vid 12 låg jag i sängen och läste Bamse. Då kom Kaspian in till mig och sa att datorn stängt av sig själv. Jävla skitunge som haft sönder min dator, tänkte jag (man gör det när man inte sovit på ett dygn). Samtidigt slogs jag av insikten att vi inte ätit lunch och att klockan var ganska mycket. Jag gick in i köket och satte på ugnen för att bakeoffa lite baguetter (det var den ”mat” vi kom överens om). Eller, jag skruvade på rattarna och den reagerade inte alls. Vad f-n? Jag tittar mig omkring i köket. Microns display är svart och då trillar poletten ner. Datorn som stängt av sig själv, ugnen som inte går att sätta på. Jag försöker desperat tända lampan i taket men det finns inget att göra. Strömmen är borta.

Kaspian börjar gråta. Hungrig, sjuk och trött. Jag erbjuder bananer, skorpor, men nej. Duger inte. Han lugnar ner sig. Glatt gåendes in i tv-rummet för att titta på teve. Jag säger som det är, att teven inte fungerar utan ström. Han visar Pingu-filmen, den kan man väl titta på? Nej, inte det heller. Då kommer det stora gråtet. Vad gör man när man är sjuk och hungrig och strömmen gått?

Guskelov kom strömmen tillbaka efter bara någon kvart. Baguetterna in i ugnen för vidare färd in i barnets mage.

Nu är allt bra. Ja, om man bortser över min övertrötthet. Men med Kaspian är allt bra. Fortfarande sjuk, men bra. Om två timmar, tre om vi har otur, kommer Johan hem. Då, kära vänner, ska jag sova som prinsessan utan ärten.